Imorse var det dags för Mattis och Vidar att få ta sig tillbaka till jobb och förskola. Vidar sprang in på förskolan imorse. Det har aldrig hänt tidigare, så jag antar att han var rätt trött på karantän-livet haha,

Wilton och jag håller oss hemma idag och imorgon också, för att verkligen vara på säkra sidan. Wilton fick ju feber lite senare än Mattis och Vidar och jag har ju inte haft några symptom alls egentligen, så då går man ju på dagen man testat sig. Så idag har vi haft mysdag bara vi. Vi har pysslat, bakat, kollat film, jag har jobbat endel och så har vi lekt bilmekaniker. Imorgon har vi ännu en dag bara vi och det ska bli så mysigt. Jag ska försöka lägga allt jag kan åt sidan och bara fokusera på min älskade lille grabb.

Varma kramar, Amanda

Häng gärna med oss på instagram också! ♡

Ja vi har överlevt ännu en karantän-dag. Wilton har tjatat om våfflor hela denna vecka, så idag fick det bli av. I övrigt har denna dag sett rätt lika ut som den övriga veckan, så det är inte lönt att dra ännu en gång.
Ikväll när barnen hade somnat så firade vi att vi pallat med denna vecka, haha. Ja får man lite topping över från lunchen så gäller det att ta vara på det. Det resulterade i kvälls-snackset.

Varma kramar, Amanda

Häng gärna med oss på instagram också! ♡

Det är helt otroligt vad energin kan ta slut helt efter ett gäng kämpiga sjukdagar med lite sömn, gnälliga barn och på det att man inte själv heller varit helt hundra. Vi har i alla fall varit ute en stor del av dagen för att liksom göra någonting. Vi är alla typ pigga, men väldigt energilösa hela högen.
Barnens moster med family hade ju kirrat lördagsgodis och gottepåsar så det räddade ju denna lördag.
Efter en dags krigande (följt av ännu flera dagars krigande) så kan man ju som förälder liksom se kvällen lite som ett mål om ni fattar. Ja ni som vet ni vet. Men sedan går nattningen åt pipan och barnen somnar inte förrän efter kl. 22... Fy tusan säger jag bara. Det var nära att jag la ut båda barnen på blocket där ett tag, haha! Men sedan så fort de somnar tätt intill en och man hör deras ljuva små snarkningar, ja då är allt glömt och förlåtet. Älskade skrotungar.

Varma kramar, Amanda

Häng gärna med oss på instagram också! ♡