Nu är vi äntligen påväg mot Stockholm för en kryssningshelg. Om ni tycker att jag ser sliten ut så är det precis vad jag är. Jag kunde inte somna förrän tolv igårkväll. Tjugo minuter senare vaknar jag av att Wilton var missnöjd, så jag ammade honom och så somnade vi om... i 30 min och så har vår natt hållit på. Sova 20-30 min, vakna och försöka trösta, ge napp eller mat och bara försöka få Wilton nöjd. Stackarn, han hade det så jobbigt och bara låg och vred och vände på sig. Men jisses vad jag var trött när vi vid 5-tiden gav upp och gick ner till soffan istället. Ibland är det nästan värre att liksom försöka sova än att faktiskt bara vara vaken hur trött man än är. Mattias är sjuk så jag försökte låta han sova så han skulle orka följa med i helgen också. Som tur är kunde vi sova lite på förmiddagen innan det var dags att åka, så nu är vi redo för denna helg. Åh vad mysigt det ska bli. Det är mamma, Thomas, Simon, Evelina, Johan, Lily, Johannes, Felicia och vi som ska åka. Så vi blir hela ligan utan Jopplas. Hon tänkte överraska oss och komma hem till denna helg. Hon hade bokat kryssningen och allt, men det gick tyvärr inte ihop med jobb och så för henne. Fatta om vi skulle kommit till båten och så hade hon stått där. Åh vad jag hade blivit lycklig! Vi kommer såklart få roligt ändå, men hon saknas ju hela tiden.
