Graviditet | _amandanilsson
  • Magazine
  • Bloggar
    • Nya bloggar
      • Design & inredning
      • Foto
      • Föräldraskap
      • Mode
      • Träning & hälsa
    • Topplistor
    • Foto
    • Föräldraskap
    • Mode
    • Träning & hälsa
  • Fler
    • Design & inredning
  • Topplistor
  • Skapa blogg
BullmammanAmanda Nilsson

Följ mig gärna på instagram ♡ @bullmamman.se

Instagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.se
_amandanilsson
_amandanilsson
Amanda Nilsson
Hej fina ni och välkommen hit. Amanda heter jag och är 27 år gammal. Jag bor i ett hus i Furuvik med mitt livs kärlek Mattias, som jag har varit tillsammans med sedan 11 år tillbaka. I maj 2018 fick vi vårt första barn Wilton och i augusti förra året kom lillebror Vidar till världen. Jag är världens lyckligaste mamma till mina älskade prinsar. Här får ni hänga med mig i mammalivet och allt som hör därtill. Stor kram Amanda
  • Nouw

Arkiv

  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020

Kategorier

  • Allt annat
  • Baby outfit
  • Beauty and workout
  • Bebis
  • Bröder
  • Furuvik
  • Graviditet
  • Graviditet 2
  • Gullregnsgatan
  • Jorden runt
  • Lillebror
  • Mammaledighet
  • Mat & bak
  • Min fritid
  • Min lilla familj
  • Pyssel
  • Shopping
  • Till hemmet
  • Tillbyggnad
  • Utflykter
  • Vi
  • Vidar Algot Fenix
  • Vår trädgård
  • Våra killar
  • Wilton Olov Alexis
  • Work
  • Ärliga mammainlägg

Stort grattis älskade Wilton på din 2-års dag!

torsdag 21 maj 2020, 16:53

Efter två tuffa dygn med värkar och kämpande på förlossningen rullades jag iväg till operationssalen med ögonen fyllda av tårar. Jag var helt tom. Smärtan var vidrig och kroppen orkade inte mer hur gärna jag än ville. Besviken och orolig låg jag där på britsen och tog värkar samtidigt som de försökte bedöva mig. Jag såg alla operationsklädda människor runt omkring mig, kände Mattias vid min sida och jag hörde hur alla pratade, men sedan försvann jag iväg helt. Jag stängde av och det blev helt tyst. Så många tankar snurrade i mitt huvud. Jag fick inte slutföra det jag så länge drömt om att få göra och som jag kämpat för i så många timmar. Varför gjorde jag inte bara ett snitt redan för ett drygt dygn sedan då första läkaren tyckte att jag borde göra det. Jag hade alltså kämpat i så många timmar helt i ”onödan” då jag tillslut ändå låg där i operationssalen. Detta var det sista jag ville... Narkosläkaren kämpade med att få bedövningen att bita, men det tog tid... Kunde de åtminstone få bort mitt vidriga värkarbete eftersom jag nu ändå skulle snittas. Till slut kände jag inget och de var redo att påbörja snittet. Jag stirrade rakt upp i taket, blundade och sedan bara hoppades och längtade jag efter att få höra ett skrik från min lille bebis, trots att de sa att det var väldigt ovanligt att de skrek vid ett kejsarsnitt. Jodå, där kom skriket. Såklart! Min älskade lilla bebis var nu äntligen hos oss. Dessa vidriga timmar, men allt var så värt det. Jag såg honom inte, men jag fick känna honom mot min kind innan sköterskan och Mattias gick iväg med honom. Oj vad jag låg och funderade medan de var borta... var han stor eller liten, vem var han lik och hur såg han ut och förresten var det verkligen en kille. Till slut kom Mattias med honom i sin famn, för såklart var det en liten grabb. Jag kunde knappt se något eftersom de satt snett bakom mig och sedan var de tvungen att gå när jag skulle sys ihop. Där började de två längsta timmarna i mitt liv. Jag rullades ut från salen och ner mot uppvaket. Jag hade inte sovit på evigheter så mina ögonlock liksom åkte igen fast jag inte ville. Jag ville ju träffa min bebis. Jag låg och stirrade på klockan och bara önskade att min lilla familj skulle komma. Jag somnade och vaknade och inte ens en minut hade gått. Så höll det på i två timmar. Ja som sagt de längsta timmarna i mitt liv! Till slut kom de gåendes i korridoren och jag fick se min son på riktigt för första gången. Vilken mäktig känsla. Var det där lilla perfekta barnet i den där sjukhusvagnen mitt barn. Jag kollade på honom ett bra tag och sedan minns jag att jag frågade sjuksköterskan ”får jag hålla honom?”. Hon skrattade och sa ”ja han är din, såklart du får ta upp honom!”. Jag fick honom på mitt bröst, han var så varm och gosig och doftade helt underbart. Där och då gjorde du mitt hjärta tusen gånger större och från den dagen har jag älskat dig villkorslöst och det ska jag göra så länge jag lever.
Grattis på din 2-års dag mitt älskade lilla hjärta, min fina fina Wilton!

Varma kramar, Amanda

Häng gärna med oss på instagram också! ♡

  • Bebis, Wilton Olov Alexis, Graviditet

Gillar

Kommentarer

Mina två graviditeter

tisdag 20 augusti 2019, 11:27
Okej, jag kan inte sluta fascineras av hur häftigt det är med graviditeter. Man gör liksom inget annorlunda än att äta, sova, se magen växa och låta vardagen rulla på som vanligt (okej självklart har mina olika mycket krämpor och liknande, men ni fattar) och efter lite mer än 9 månader är det liksom ett litet barn som är redo för livet. Jisses vad mäktigt och jag är så otroligt tacksam över att jag har fått möjligheten att få uppleva en graviditet två gånger!

Jag tycker också att det är så roligt att jämföra magen under graviditeterna. För mig har varit i princip exakt lika båda gångerna både gällande måendet och storleken på magen.

Här kommer några bilder från när jag var gravid med Wilton (utsläppt hår) respektive med lillebror (uppsatt hår).

Varma kramar, Amanda

Häng gärna med oss på instagram också! ♡

  • Graviditet, Graviditet 2
  • (4)

Gillar

Kommentarer

V. 31

lördag 13 juli 2019, 21:26
Vi är nu i V.31 och jag tycker veckorna går så otroligt snabbt. Magen växer hela tiden känns det som och lillen i magen lever rövare mest hela tiden. För det mesta tycker jag bara att det är bra att han rör sig så att jag vet att han mår bra där inne. Men inatt höll han mig vaken i flera timmar då han buffade omkring så att jag mådde riktigt illa.

Jag tycker det är så roligt att knäppa kort för att se hur magen växer, men även för att jämföra med förra graviditeten. Hade det inte varit för min rygg så skulle jag kunna vara gravid jämt, för jag trivs verkligen i den. Jag tycker det är så fint med gravidmagar.

Här är i v.31 med lillen i magen.

Och här är i v.31 med Wilton i magen.

Varma kramar, Amanda

Häng gärna med oss på instagram också! ♡

  • Graviditet, Graviditet 2
  • (5)

Gillar

Kommentarer

_amandanilsson

  • Gå till Profil
  • Gå till Startsidan
  • Gå till RSS
  • Gå till Sitemap

Blogga på Nouw

  • Skapa konto
  • Tjäna pengar på din blogg
  • Tagga produkter med Metapic
  • Flytta din blogg till Nouw

Bloggar

  • Allmänt
  • Annat
  • Design & inredning
  • Foto
  • Föräldraskap
  • Hästar & ridsport
  • Mat & recept
  • Mode
  • Personligt
  • Resor & utland
  • Sport
  • Träning & hälsa

Nouw

  • Magazine
  • Allmänna villkor
  • Sekretesspolicy
  • Kakor
  • Kontakta oss
  • Hjälp
  • Driftinformation
  • Build: 2021-02-15 15:41