När närheten är allt

Idag har vi läst varenda bok vi har tror jag, vi har målat med vattenfärg, bakat, spelat innebandy och lekt massor. Vidar hade dock en rätt jobbig förmiddag då han inte ville vara en enda millimeter ifrån mig. Jag vill gärna ge honom (eller Wilton när han behöver det) all närhet jag kan när de känner så, men det är rätt svårt. Jag kan liksom inte dela på mig. Men vi löser det med att sitta allihopa nära och leka, gosas allihopa i sängen och som idag så fick Vidar hänga med mig i bärselen. Dessa dagar får jag ändå kämpa med det dåligt samvetet jag känner för dem. Jag vet att jag inte kan göra något annorlunda och jag vet också att de troligtvis får mer närhet och kärlek än vad många barn ens vågar drömma om. Så det är mest mina tankar jag får jobba med.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229