Följ mig gärna på instagram ♡ @bullmamman.se

Instagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.seInstagram bullmamman.se

Vidar, det är dags för din första födelsedag...

Åh vad jag var spänd och förväntansfull när jag gick och la mig för exakt ett år sedan. Vi hade ett besök inbokat på förlossningen dagen därpå. De hade meddelat oss att det kunde bli igångsättning om allt såg bra ut och någonstans så kände jag verkligen att det var så det skulle bli. Jag somnade efter miljontals olika tankar om hur allt skulle gå, men jag hade verkligen en bra känsla.

På morgonen den 30:e augusti förra året vaknade jag tidigt och kunde inte somna om. Jag kände mig bara så taggad och var verkligen helt inställd på att det skulle bli igångsättning. Jag duschade och gjorde mig iordning, packade ihop det sista och njöt av lite lugn egentid då jag verkligen förberedde mig på vad som förhoppningsvis skulle hända. Sedan väckte jag mina två älsklingar och vi åkte mot sjukhuset. Mamma mötte upp oss för att ta Wilton och vi sa hejdå till vår älskade son (som bara några timmar senare skulle bli storebror). Sedan gick vi hand i hand mot förlossningen. Vi var spända, förväntansfulla och så taggade. Läkaren undersökte mig och vi kom tillsammans överens om att vi skulle köra, jag skulle alltså bli igångsatt. Vissa risker fanns att det ev. skulle bli kejsarsnitt även denna gång, men vi kände att skulle vi vänta längre så var det också en risk för att det skulle kejsarsnitt då barnet ev. skulle vara för stor istället. Så ja, vi körde! Vi gick till bilen och hämtade våra saker och där någonstans förstod vi på riktigt båda två att vi troligtvis inom en väldigt snar framtid skulle få träffa vår andra son. Mäktigt och som vi längtade!

Kl. 10.40 tog de hål på hinnorna och vattnet gick. Igångsättningen lyckades och jag kände mig så lättad. Jag fick värkstimulerande dropp och på en gång började jag känna av i ryggen. De trodde inte att det var sant, men jodå det var det. Det var minsann värkar och de blev mer och mer intensiva hela tiden. Jag testade lustgas men den var lika kass som förra gången tyckte jag. De testade även sätta eda flera gånger på mig, men den fungerade tyvärr inte heller (läkaren hade verkligen problem med att få dit den och efter ett flertal försök så hamnade troligtvis ändå inte som den skulle), så jag fick köra på utan. Det gjorde ondare och ondare hela tiden och vid 15.20 kände jag ett sånt tryck oc jag ville krysta. Jag var öppen 10 cm och jag fick testa. Jag bara följde med kroppen och det var så häftigt! Det gjorde svinont men det var en sjukt mäktig upplevelse. Jag kände mig så oerhört stark. Jag krystade och vilade om vartannat och vid 16.31 föddes vår älskade son. Vår underbara lillebror Vidar. Vår helt perfekta kille, så liten och så söt. Känslorna för den lille gossen kom så starkt och så självklart på en gång. Jag var nu tvåbarnsmamma och jag hade äntligen fått genomföra en förlossning. Häftigare sak kan man inte vara med om. Vidar vägdes in på 3590 g och var 51 cm lång. Ja han var ren perfektion!


Imorgon är det alltså dags för dig Vidar att fylla 1 år. I ett helt år har du funnits hos oss. Om du bara visste hur mycket glädje, skratt, lycka och kärlek du har gett oss sedan dagen du föddes. Ja du kom och gjorde vår lilla familj så mycket rikare.

Om jag bara kunde förklara för dig hur mycket jag älskar dig och hur otroligt mycket du betyder för mig.

Jag är evigt tacksam och så stolt över att få vara just din mamma. Det har varit helt magiskt att få följa ditt första år och det känns helt underbart att jag ska få fortsätta följa dig i ditt liv, från första parkett.

Du är vår lilla solstråle. Du är alltid så glad och nöjd. Du är lugnet själv, men precis likt din bror så har du ett humör utan dess like.

Du fixar, grejar och donar mycket för dig själv, men du tar även efter allt vad din bror gör och vill helst alltid vara med honom. Du är så gosig av dig och vill gärna vara i famnen, men du har inte ro att sitta allt för länge. Istället ger du dig ut på äventyr och upptäcker världen för att sedan komma tillbaka igen till famnen för att fylla på med lite mer närhet och kärlek.

Ja min älskade son, min underbara Vidar. Stort Grattis på din första födelsedag. Jag ser fram emot varje dag jag ska få dela med dig.

Jag älskar dig Vidar!

Varma kramar, Amanda

Häng gärna med oss på instagram också!

Gillar

Kommentarer